Tänk om man hade en krake! Författaren Boel Werner hade det en gång när hon var liten. En tvättäkta krake med långa öron, rosa mule och vingar. Det är lätt att låta sig luras av krakens snälla yttre, men man ska veta att kraken egentligen är en eldsprutande, kallblodig allätare som älskar kakor och som är en hejare på att rymma.

Till en början går det jättebra för Boel och kraken. De äter kakor, larvar sig och går långa promenader i skogen. Boel låter ibland kraken få gå utan koppel, trots att hon vet att krakar måste hållas kopplade. Det är blir liksom roligare att leka då. Men så en dag blir kraken och Boel osams. Boel vill hem och äta men kraken vill till varje pris stanna ute i det fria. Och så blir det. Kraken sliter sig och försvinner till skogs ett par dagar. När de två återförenas finner sig kraken i att vara kopplad ett tag till innan frihetslängtan tar över och det bär av till skogs igen. Den här gången för gott. Men med det inte sagt att Boel är glömd. Hon får nämligen gärna komma och hälsa på. Så länge hon lämnar kopplet hemma.

Detta är en jättefin bok om att få släppa loss fantastin. Men också en bok om att bli stor och växa ifrån sina älskade fantastifoster. Och kanske mest av allt - en bok som får en att längta ut i det fria! Boel Werner har helt och hållet sin egen stil och hon försöker inte förföra sina läsare med sockersöta bilder eller tråkiga moralkakor. Kraken är en upprorisk bok gjord med mycket kärlek.

Hörni, hörni, hörni, lyssna nu, för det här är viktigt. Nu ges Barbro Lindgrens gamla berättelse Sagan om den lilla farbrorn ut med helt nya bilder av Eva Eriksson, och jag skojar inte, det är det finaste, finaste, finaste jag kanske någonsin sett, ni MÅSTE läsa den! MÅSTE!

“Det var en gång en liten farbror”, börjar den. “Det var en mycket ensam liten farbror. Ingen brydde sig om honom fast han var snäll. De tyckte han var för liten. Och så tyckte de han såg för dum ut.”

 En dag går den lilla farbrorn ut och sätter upp lappar på träden. LITEN ENSAM FARBROR SÖKER EN VÄN, skriver han. Och så sätter han sig på trappan och väntar. I tio dagar och tio nätter väntar han, men ingen vill bli hans vän. Ingen ser honom ens. Men så, den tionde natten, känner plötsligt den lilla farbrorn en kall nos i handen. När han tittar upp ser han en stor hund vid sin sida.

Den lilla farbrorn blir så lycklig att han ramlar i backen. En vän! Han har fått en vän! Han behöver inte vara ensam mer! Och runt omkring honom slår blommorna ut och fåglarna sjunger sitt högsta.

De blir ett oslagbart par, den lilla farbrorn och hunden. För varje dag blir gräset grönare och grönare och farbrorn och hunden blir lyckligare och lyckligare. Tills det en dag kommer en flicka och sätter sig på trappen bredvid dem, och hunden flyttar sin kalla nos från farbrorns hand till flickans… Då kniper det till i den lilla farbrorn och världen blir suddig omkring honom. Ska han bli ensam nu igen?

Ja, herregud alltså! Jag kan inte ens titta i den här boken utan att få en klump i halsen. Det finns INGEN som skildrar ensamhet bättre än Eva Eriksson, och det finns INGEN som får till en text som Barbro Lindgren! Och visst, det är en outsägligt sorglig berättelse till stora delar, och visst, man behöver nog några år på nacken för att klara av den, men alltså… så fin den är! Och så OERHÖRT lycklig man blir av slutet!

Skulle kunna strössla världen med tusen och ett adjektiv till, men slutar här. Läs den bara. Okej?

Sagan om den lilla farbrorn är skriven av Barbro Lindgren, illustrerad av Eva Eriksson och ges ut av Karneval förlag. Alla illustrationer i inlägget är fotade från boken (färgerna kan säkert avvika lite från verkligheten).

Varför får barn bara äta godis på lördagar? Jo, för annars kommer GODISTROLLET och tar dig! Men inte på lördagar som sagt för då vilar Godistrollet. Lillebror i den underbara familjen Kanin är lite skeptisk till det hela. Och vad ska han tro när han ser sin pappa klämma i sig en massa godis på en alldeles vanlig vardag utan att något troll dyker upp? Hittepå? Klart att han passar på att smaka när pappa inte ser. Och då kommer GODISTROLLET och drar upp honom ur kaninhålan! Med sjumilakliv bär det av genom Sagoskogen. Ajaj, hur ska detta sluta?

Det här är en underbar bok för alla godistroll som gärna äter godis dagarna i ända. Och den fungerar alldeles utmärkt för andra också för den delen. Det är bara att frossa i Jonna Björnstjernas myllrande illustrationer och fantasifulla berättelse. Och den stora frågan: kan man få nog av godis?

Sagan om den underbara familjen Kanin och Godistrollet är skriven och illustrerad av Jonna Björnstjerna. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Update on mars 8, 2010 at 9:03 by Bokunge

Å, gillar verkligen också! Så festligt att de är så otäcka att de nästan går över gränsen för vad som känns okej! Jag menar: I skräckgodisfabriken (dit godistrollet släpar Lillebror kanin) jobbar beslagtagna barn med ihoptejpade munnar som slavar åt trollet. HU! Sedan slutar det ju lyckligt i och för sig, men ändå. Vägen dit är tämligen fasansfull. Sådant gillar man ju faktiskt. /Lisa B

Ooookej, musen Molly. Du må vara väldigt omtyckt med dina tydliga konturer och klara färger och spännande luckor och flikar att dra sönder lyfta på och fan och hans moster, men alltså, nu känner jag ändå så här: Har du kanske inte gjort ditt snart? Räcker det inte med de tusentre titlar som redan finns? Eller är det bara jag?

Svar till: orkarinteuppbådaentusiasm_80

Böckerna om Molly är gjorda av Lucy Cousins, och ges ut i Sverige av Natur & Kultur. Den senaste (helt nya) boken heter Molly flyger och far.

I sommar kommer två nya böcker i serien Kul med ljud! Jag vet inte varför jag tycker att det är så fantastiskt med böcker som låter men antagligen för att det är så sällan man ser dem i den svenska utgivningen. De senaste åren har det kommit fler och fler böcker i denna genre och förra året kom bland annat Voff! och Prutt! i samma serie. Böcker som har blivit flitigt lästa hemma hos oss. Det har varit idel pruttar och djurläten. Men en sak förbryllar mig, varför har man valt att placera den lilla högtalaren på baksidan av boken? Det gör det så mycket svårare för de allra minsta att förstå var ljudet kommer ifrån. Allt låter liksom från baksidan oavsett vilken figur man än trycker på. Och ligger boken ner så blir ljudet väldigt dämpat. Nä, fram för en liten högtalare på varje sida som det är i de franska böckerna.

Grrr! och Muuu! är illustrerade av Ronne Randall och ges ut av Raben&Sjögren.

Nu fortsätter få syskontemat in på 10-talet! Först ut är Hallå där inne - eller vad en oföding bör veta av Ulf Stark och Stina Wirsén. I boken väntar Micke Storebror på sitt syskon Mikro Magsimmarn. Han har en massa att berätta för det lilla syskonet om vad som väntar i livet utanför magen. Det blir rätt många sidor, det finns ju så mycket en oföding behöver veta: Till exempel att farfar har varit död i två år och kanske har blivit ett UFO. Att det finns saker att akta sig för som varma spisplattor, klättra på svaga grenar och brännässlor. Att åskan inte är farlig för det finns åskledare (och två föräldrar att sova mellan om det kniper). Att familjen åker till Finland på sommaren så att mamman får se den finska solnedgången. Att Micke sjunger en godnattsång på hemmasnickrad engelska för sig själv när han ska somna. Att pappan blir på gott humör av tango och att mamman svär på finska för att Micke inte ska förstå. Det skulle nog kunna fortsätta i en evighet om det inte vore för att Magsimmarn till sist kommer ut.

Det fattar man ju att det finns så himla mycket en liten ofödd måste veta, tänk vilka tankar en sån här bok borde kunna väcka hos blivande storasyskon. Jag tycker Ulf Stark lyckas fånga barnets väntan och tankar på ett fint sätt och tillsammans med Stina Wirséns teckningar blir det så bra, så bra så!

Tjo läj tjoläj jo doddodäj

jo swissi missi mäj.

Jo diddidoo, jo kidditoo,

jo swissi missi mäj.

Hallå därinne eller vad en oföding bör veta är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Stina Wirsén. Den ges ut av Bonnier Carlsen.