Är lite smått golvad av charmen i nya bilderboken Räven i den kolsvarta natten faktiskt. Så… mustigt MYSIG, liksom!

Kort resumé: Det är kallt och mörkt i skogen, och Kanin rusar hemåt med pickande hjärta och snabba fötter, för han jagas av en Räven i den kolsvarta natten. Det är med stor lättnad han drämmer igen dörren och låser, men det dröjer inte länge förrän det hörs ett KNACKELIBANG! mot dörrplankorna. Där ute står en vettskrämd anka och propsar på att få komma in i värmen. Han är också rädd för Räven i den kolsvarta natten, och han är inte ensam. Gång på gång måste Kanin öppna dörren för allehanda livrädda små djur, och till slut är det så överfullt i hans hem att han börjar tappa humöret.

“Nu är sängen knökfull

den börjar att knaka.

Kanin knuffar Musen

och Musen ger tillbaka.

Och av misstag får Ankan

en smäll på sin haka.

Fy tusan för Räven i den kolsvarta natten!”

Nästa gång det knackar bryr sig Kanin inte ens om att titta i fönstret. Han sliter bara irriterat upp dörren, och (SPÄNNINGEN, SPÄNNINGEN!) där ute står EN RÄV I DEN KOLSVARTA NATTEN! PANIK! Men… vänta lite nu. Ser inte den livsfarliga Räven lite väl liten ut? Ynklig och hjälplös, rent av?

Den här boken är skriven på rim, är fnissigt rolig och samtidigt spännande, och har varma, mjuka superengelska illustrationer som är så sockersöta att det är inte riktigt klokt. Dessutom är tvisten på slutet så bedårande att man smälter direkt. En riktig feel good-godnattsaga är vad det är. Och det behöver man ju faktiskt allt som oftast!

Räven i den kolsvarta natten är skriven av Alison Green, illustrerad av Deborah Allwright och översatt av Brita Ekberg. Den ges ut av Rabén & Sjögren.