Senaste bilderboksförälskelsen: Flyg Gonza, flyg! Så väldigt, väldigt fin skildring av vänskapen mellan en pojke och hans gosedjur! 

Så här: Ugglan är ensam. Alla hennes syskon som kom på samma gång från leksaksfabriken i Kina har gått åt, och nu sitter bara Ugglan kvar på hyllan i butiken. Det värker i bröstet. Men en dag står en pojke där. Han heter Rufus, och han stirrar på Ugglan tills hon blir alldeles generad. ”Jag vill köpa den här ugglan” säger Rufus. ”Hon heter Gonza Fågelholm.” Inne i ugglan ljuder ett glädjeskrik som ingen hör. Hon har fått ett namn! Och en pojke!

Tillsammans hjälper Gonza Fågelholm och Rufus varandra att övervinna sina svårigheter (mörkerrädsla, övergivenhet och våndan av att inte kunna prata rent, till exempel). Och de gör det så bra att man som läsare blir glad ända in i hjärteroten, som det så fint heter. Yej!

Flyg Gonza, flyg! är skriven av Ann-Luise Bertell och illustrerad av Terese Bast. Den ges ut av Söderströms.

Kika på deras hemsida.

Lilla E har fått en resväska av Momma i julklapp. Hon blir sugen på att ge sig ut på resa bara av att titta på den. Alltså: När resten av familjen somnat packar Lilla E väskan full och ger sig iväg. Det är inte så att hon rymmer - hon vill bara ut och se sig om lite. Med knarrande snö under fötterna travar hon iväg i Stockholmsnatten, tar tunnelbanan in mot stan, och börjar sitt äventyr. Ganska snart träffar hon på Valdemar, en stor man med yvigt skägg och snowjoggers. Han berättar för Lilla E om en kokbok som stals från honom för länge sedan, och med hans historia får Lilla Es resa plötsligt en vidare mening. Hon ska hjälpa Valdemar att hitta kokboken!

Så himla mysig högläsning, det här! Jag menar, det hade ju rätt lätt kunnat kännas otäckt och ensamt med en liten flicka på vift i storstadsnatten, men det gör det verkligen aldrig. (Men så har också Lilla E en sällsam förmåga att bli kompis med varenda udda typ hon stöter på.) Det är alltigenom varmt och stillsamt och fint, med ett poetiskt språk som man gillar från första stund.

Värsta fina stadsskildringen, balanserande på gränsen mellan dröm och verklighet. Läs den högt i snöyran! Gör det!

Lilla E ger sig ut på resa är skriven av Charlotta Lannebo, illustrerad av Maria Nilsson Thore och den ges ut av Rabén & Sjögren.

Nu har fortsättningen på berättaserien äntligen kommit. Den här gången är det Berätta om havet och Berätta om bondgårdens tur. Och jag tycker lika mycket om det den här gången. Särskilt Berätta om havet kanske, men de är verkligen fina båda böckerna. Klara färger och bra illustrerat. Det bästa är att bakgrundsfärgerna på varje bild är så färgstarka samtidigt som figurerna också är det. Det är ögongodis minsann! Och vanligen är jag skeptisk till böcker med flikar (det är en arbetsskada, de böckerna går alltid sönder på en dag på bibblan), men här funkar det så bra så jag är beredd att göra ett undantag! Prima vara helt enkelt för de yngsta läsarna.

Berätta om havet och Berätta om bondgården är skrivna av Justine Smith, illustrerade av Belinda Worsley och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Vår favoritillustratör Camilla Lundsten har skapat märket Littlephant. I vanliga fall brukar jag mer eller mindre avsky när barnboksfigurer inte får stanna i böckerna, men just när det gäller Lillefanten, Maskot och Kanina är  jag verkligen redo att göra ett undantag. De får gärna hänga på en vägg nära mig! Eller för den delen på en tygkasse. Kolla in Littlephant här. Än så länge är sidan under uppbyggnad..

Mathilda Lundgren, Skellefteå. Vinsten ligger i ett brev på ett postkontor någonstans i Sverige, så i bästa fall har du biljetterna imorron. Enjoy!

Kan inte låta bli, måste frossa, fast jag vet: Nostalgi är inte alltid så klädsamt. Men mer barndom än så här blir det inte för mig. Totte och Emma (av Gunilla Wolde), älskade ÄLSKADE Bella och Gustav (av Eva Eriksson), varma, mjuka, fina, fräkniga bilder av Gunilla Hansson (den översta från Nu ska här bli andra bullar, och så omslagen på Skattkammarböckerna som de SKA se ut.) Och så Vilda bebin, of course. Som också är ritad av Eva Eriksson.

Ja, ja säger då det, muttrar jag och klappar mig på knäna. Farao så fint.

Skicka ett mail med ditt namn och din adress till oss på redaktion@bokunge.se. Så har du chans att vinna ett paket med två biobiljetter och en t-shirt storlek M. OBS! Det är brådis, vi måste ha ditt svar  innan klockan 15.00 imorron torsdag den 28/1 för att du ska ha en chans att få biljetterna till premiären på fredag!Ps. Filmen kommer att finnas både på originalspråk och med svenska röster. Ds
Utlottningen är avslutad!

Dagens största lovebomb går till illustratören Maria Nilsson Thore. Det finns ingen, ingen, ingen illustratör jag gillar mer just nu. Hennes randiga pyjamasbarn med putiga magar och blöjbakar, hennes retrohjärtmönster på örngotten, färgerna, detaljerna, hela härligheten, ååååå, bara! Jag vill ha allt hon satt sin penna vid.

Kolla till exempel in hennes bilder i bilderböckerna Uffe Syskonbror, Lejontofflorna, Klappa Kanin eller Mångubben. Eller leta upp ett av hennes uppslag i en av de senaste barnkammarböckerna. Eller, för den delen, gå in på hennes hemsida och frossa loss totalt. Erkänn fint!

Alla bilderna i inlägget är illustrerade av Maria Nilsson Thore och lovligen lånade från hennes hemsida. Den översta bilden är från Uffe syskonbror, som är skriven av Marie Norin. Den ges ut av Rabén & Sjögren. Mellanbilden är från Lejontoflorna, som är skriven av Petrus Dahlin. Den ges ut av Kabusa Böcker. Och nedersta är från Sova över, som är skriven av Adam Dahlin och Daniel Eriksson. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Är lite smått golvad av charmen i nya bilderboken Räven i den kolsvarta natten faktiskt. Så… mustigt MYSIG, liksom!

Kort resumé: Det är kallt och mörkt i skogen, och Kanin rusar hemåt med pickande hjärta och snabba fötter, för han jagas av en Räven i den kolsvarta natten. Det är med stor lättnad han drämmer igen dörren och låser, men det dröjer inte länge förrän det hörs ett KNACKELIBANG! mot dörrplankorna. Där ute står en vettskrämd anka och propsar på att få komma in i värmen. Han är också rädd för Räven i den kolsvarta natten, och han är inte ensam. Gång på gång måste Kanin öppna dörren för allehanda livrädda små djur, och till slut är det så överfullt i hans hem att han börjar tappa humöret.

“Nu är sängen knökfull

den börjar att knaka.

Kanin knuffar Musen

och Musen ger tillbaka.

Och av misstag får Ankan

en smäll på sin haka.

Fy tusan för Räven i den kolsvarta natten!”

Nästa gång det knackar bryr sig Kanin inte ens om att titta i fönstret. Han sliter bara irriterat upp dörren, och (SPÄNNINGEN, SPÄNNINGEN!) där ute står EN RÄV I DEN KOLSVARTA NATTEN! PANIK! Men… vänta lite nu. Ser inte den livsfarliga Räven lite väl liten ut? Ynklig och hjälplös, rent av?

Den här boken är skriven på rim, är fnissigt rolig och samtidigt spännande, och har varma, mjuka superengelska illustrationer som är så sockersöta att det är inte riktigt klokt. Dessutom är tvisten på slutet så bedårande att man smälter direkt. En riktig feel good-godnattsaga är vad det är. Och det behöver man ju faktiskt allt som oftast!

Räven i den kolsvarta natten är skriven av Alison Green, illustrerad av Deborah Allwright och översatt av Brita Ekberg. Den ges ut av Rabén & Sjögren.